Roadtrip (och Örebro OpenART)

Med en hyrbil från Rent-a-wreck styrde vi kosan norrut. Första pausen blev strax utanför Ljunby.

Andra pausen blev hos Ida på Skövde Kulturhus. Här har vi precis lastat av mina prylar inför nästa veckas utställning.

Clara hade fixat boende genom couchsurfing och jag trodde hela tiden att vi skulle bo inne i Örebro men så var tydligen inte fallet – till min stora glädje! I det här huset bor Elin som var en helt otroligt fantastisk värd... milt uttryckt... hon har gett mig mat- och odlingsinspiration så det räcker och blir över.

Jag och Clara bodde i gäststugan till vänster. Och givetvis, ja, så här vill jag alltid bo.

Målet med trippen var Örebro OpenART, en stor utomhus-utställning i olika delar av stan. Här är en fasad av Clemence Behr.

Stor kissande gubbe.

Tejpinstallation vid slottet...

...som vi fick krypa in i! Tre stycken åt gången. Det var mycket mycket ljust och kvavt här inne. Och fint!

Däckanka.

En del konst var svårare att hitta än annan... men det var mycket roligt att leta!

Ibland tog vi paus. Viktor och Clara.

En del av konsten var faktiskt inomhus.

En av mina favoriter. Projicering på bord.

Färgfondue!

När vi lämnade Örebro var vi faktiskt inte helt överförtjusta i det vi sett, men nu när jag kollar på bilderna tycker jag det var rätt bra ändå. Inspirationen är liksom här. Det är dessutom roligt med konst på stan, speciellt i så stora mängder. I vilket fall som helst var det lätt värt de där 100 milen på tre dagar, trots att jag är lite mör i kroppen efter allt bilkörande.

Roadtrip kan vara något av det bästa! Speciellt när man får hänga med fina människor, äta superb mat, titta på konst och dricka lättöl i solen.

Ett läger senare

Man skulle kunna tro att Dressman kommit till Gislaved men det är bara konstnärer på väg till vernissage.

Välbesökt vernissage på Borgen.

En av Timjas teckningar till vänster, mina teckningar till höger. Först nu när jag är hemma inser jag att jag inte alls fotat hela utställningen som jag trodde... ångrar mig djupt och tänker att jag ska bättra mig till nästa gång.

Finbesök av Asta, Linnea, Lo och Johannes! På plats fanns också en stor del av min familj, en liten del av min släkt och till och med ett par gamla lärare från gymnasiet. Ja, alltså, jag kan verkligen inte vara mer nöjd än vad jag är just nu!

Hela den här Gislavedstrippen har för övrigt känts som ett enda långt läger. Vi har spelat spel, trängt ihop oss på en veranda för gemensam frukost, varit ensamma på lokala puben, haft terapisamtal på trappen, studerat raggarbilar på torget, varit tvungna att starta ena bilen med startkablar samt sprungit med både chipspåsar och tandborstar mellan stugorna. En kväll var vi dessutom inbjudna på barnkalas hemma hos mina föräldrar. Med andra ord: helt fantastiskt! Fantastiskheten inkluderar även vår utställning, förstås.

Nu ska jag packa om väskan för i morgon bär det av på roadtrip till Örebro – via Skövde – med Clara!

Hängning pågår

Hängning av vår utställning på Borgen går smärtfritt. Här är Ingrid och Timja.

Men ibland kan man bli lite trött. Disa och Anna-Karin.

När vi inte bygger utställning hänger vi i våra tre stugor.

Ja, typ livet när det är så där bra ni vet.

Försvinner saker från golvet försvinner det också ur huvudet

Igår trodde jag att jag skulle behöva ta något lugnande för att klara av den här månaden men idag är allt plötsligt helt under kontroll.

De senaste dagarna har gått åt till att färdigställa två utställningar. Efter att ha packat in allting i bubbelplast började jag möblera om i ateljén. Att rensa och sortera och organisera är typ ett absolut måste efter avslutade projekt – försvinner saker från golvet försvinner det också ur huvudet (vilket jag vill).

Nu är det städat och halva ateljén är nästan tom. Nu kan jag börja på nytt, fast det dröjer nog lite. I morgon åker jag nämligen till Gislaved och Kulturhuset Borgen för att bygga utställningen Vårt Gislaved.

Och nästa vecka, ja, då väntar en annan typ av roadtrip. Pepp!

Dim-Sum

Det här är inte vilken matbild som helst utan en bild på den godaste maten jag ätit på länge: vegansk Dim-Sum på Dubbel Dubbel. Det är dumplings, tempeh, gurksallad, algsallad och en helt fantastisk potatissallad. Bland annat. Smårätter kan absolut vara det bästa! Sen gick vi vidare för att fortsätta fira Martins födelsedag en vecka i förväg. Det blev ett väldigt långt firande, det var det värt.

Ett objekt, en utställning och ett glas vatten

Jag jobbar vidare med utställning nummer två, som även den närmar sig med stormsteg. De senaste tre dagarna har jag varit totalt uppe i varv och fått mer gjort än vad jag åstadkommit under hela det här året. I alla fall känns det som det – och då har jag inte bara varit i ateljén utan också en hel del i solen.

När grejer till utställning nummer två står och torkar bygger jag utställningar med alla mina småsaker.

Fast nu är jag hemma. Jag hörde nyss att mina grannar ser på Game of Thrones. Själv lyxar jag till det med ett glas vatten. 

Minigalleriet

Ett stycke minigalleri är nu klart. Härmed förklarar jag nu den första utställningen öppnad!

Time for play! Eller jag menar... allvar... äsch... nu ska jag bygga minipodier...

Inramning klar. Och tio dagar kvar till vernissage.

Uppföljning: Skicka en sak till mig

Började med ett nytt projekt så här på kvällskvisten men om det är ett litet rum eller en gigantisk roller återstår att se. Vad det än är så har det att göra med projektet Skicka en sak till mig. Med andra ord är det ännu inte för sent, det går fortfarande skicka småskräp till mig på posten om intresse finns. Nu vet jag dessutom vad jag ska göra med alla fina saker och berättelser jag fått!

Här håller jag med, en pensel kan ju underlätta en aning vid målning...

Inte en helt okej arbetsplats

Ni vet ju hur det är: mycket på skrivbordet, minst lika mycket i huvudet. Det är väl så det ska vara, tänker jag. Fast när jag inte hittar kaffekoppen, då har det nästan gått lite för långt.

Fragmentarisk söndag a.k.a. Jaghardetbra

Inte alls en helt vanlig torsdag

Dagen började med en cykeltur till fantastiska Malmö rådhus (byggt 1546) för att ta emot ett minst lika fantastiskt stipendium från Malmö stad. Det var tal, musik, snittar och champagne. Lunchen spenderades med att i ilfart cykla vidare mot Malmö Högskola och K3 där jag, som representant för CirkulationsCentralen (CC), deltog i en redovisning. Studenter som går andra året på Grafisk design har under den här terminen nämligen jobbat med att ta fram en ny grafisk profil åt CC. Jag är mycket imponerad (och inspirerad). I morgon visar de sina resultat i vårt galleri, välkomna på vernissage klockan 18:00!

Cyklade vidare genom ett somrigt Malmö med lättklädda människor, tog vägen förbi falafelhuset i Enskifteshagen innan jag äntligen kunde andas ut i favoritfåtöljen – och äta en alldeles för sen lunch. Alldeles nyss bokade jag in en juni-roadtrip med bästa Clara och sekunden före det köpte jag en biljett till Iron Maiden (Malmö i juli).

Behöver jag ens nämna hur mycket jag tycker om Malmö just nu?

"Jag är ju skitglad! Nöjd liksom."

Dagar som den här brukar jag undvika att uppdatera. Mest av den anledningen att jag tänker att det är rätt trist att läsa om hur trött jag är. För det är precis det jag är. Trött. Och just nu kan jag inte tänka på så mycket annat. Än hur trött jag är och hur mycket jag hatar att vara trött. Och ja, allt det där andra jag måste hinna med innan den här dagen når sitt slut.

Jag har skrivit fyra utställningstexter på ett par dagar men ännu är sista punkten inte satt. Jag jobbar på lönejobb och när det är rast jobbar jag lite lätt med ideella uppdrag. Övrig tid jobbar jag med egna projekt i ateljén (två utställningar närmar sig med stormfart). Andra texter ska bokstaveras. Mail ska besvaras. Frakt ska planeras. Höstens jobb ska konkretiseras. Stipendier ska sökas. Jag ska delta i redovisningar. Det är möten. Jag ska hålla i en utställning där jag själv inte deltar. Sedan tackar jag ja till mer jobb. Samtidigt som lägenheten sakta men säkert förfaller, men det är givetvis det minsta jag bryr mig om.

Det är precis det här som är faran med att skriva om hur trött jag är, per automatik låter det negativt. Men så är egentligen inte fallet. Jag är ju skitglad! Nöjd liksom. Och jag ser fram emot allt jag ska göra... faktiskt... men jag är bara så jävla trött just nu.

Prioritera bort någonting? Ja, det har jag redan gjort. Det som är kvar nu är ungefär det jag måste göra för att överleva. Däremot har jag bestämt mig för att inte ta saker och ting så allvarligt. Känns rätt gött faktiskt.

Dagens teckning...

...på upphittad träbit.

Och jag har samtidigt lite roligt åt att folk hittar till min blogg genom att googla på "fattig konstnär" och "konstnär = fattig".

Crusty hardcore full of metal

Min kära sambo har idag släppt en demo med sitt nya band. Jag har hunnit lyssna en gång... och jag gillart... skarpt!

Hur det låter? Jo, enligt deras egen utsago består de av inget mindre än five snakes playing crusty hardcore full of metal. Hårt. Snabbt. Lagom svårt. Jag ska nu lyssna en gång till.

Lyssna och/eller ladda ner gratis här.